Jaa.. jag känner mig lite tjurig... Sitter och tänker på gamla incidenter och frågar mig själv varför vissa inte kan lämna andra ifred? Hur kul är det att bara störa och förstöra för andra hela tiden?! Jag vill bara vara ifred, leva med min man of choice och mina katter i vår stora fina lägenhet tills vi sticker till Ekvatorn och bosätter oss där. Där kommer ingen kunna komma åt oss som vi väljer att utesluta, men medan vi fortfarande bor i Sverige skulle det bara vara skönt att bli lämnade ifred, ALLTID.

Jaha, vad ska jag annars klaga på då? Jag har hela tiden ont i magen, äter piller mot oro som inte gör anat än gör mig torr i munnen så jag antagligen får hål i tänderna, jag är trött på att jobba, men man måste för att överleve, min oerhört söta kattjävel slutar aldrig jama på kvällarna, alla tvprogram suger, ni suger, jag suger, vi suger. Så, nu har jag klagat klart.